Längtan efter storebror blev för stor. För tre år sedan beslöt Mohamed Kasim att lämna Egypten för att följa sin storebror som flyttat till Frankrike. Mohameds föräldrar och vänner försökte stoppa Mohamed, som bara var tretton år, men Mohamed hade bestämt sig i hjärtat. Han ville till sin bästa vän, storebror Hesham.
Men resan slutade inte som planerat. Det blev en avstickare till ett flyktingläger i Turkiet innan finska myndigheter beslöt att ta emot Mohamed som ensamkommande flyktingbarn. Istället för Frankrike blev det Oravais.
– Jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig när jag fick besked att Finland tar emot mig. Jag ville inte åka. Jag ville ju till min storebror i Frankrike. Men Hesham, som visste mer om Finland, sa att Finland är ett bra land.
Det visade sig att storebror hade rätt. Finland är ett bra land, säger Mohamed, när vi träffas på Taberna i Oravais. I dag är Mohamed sexton år och pratar flytande svenska, om man lyssnar noga kan man höra lite dialekt i orden.
– Det har inte varit ett enkelt liv. Men jag ångrar inte att jag valde att lämna Egypten. Min resa och upplevelse gjorde mig till den jag är i dag. Jag har lärt mig mycket om mig själv.
Det har gått tre år sedan han senast såg sina vänner och familj i Egypten. Ännu längre sedan han såg storebror. Bröderna talar med varandra varje kväll. Mohamed räknar neråt. Bara han blir 18 år ska han äntligen få träffa sin bror. Fram till den dagen är längtan stor.
Men Mohamed har hittat ett sätt att koppla bort tankarna; fotboll. När han knyter fotbollsskorna och springer ut på planen är det som att stiga in i en annan värld. All fokus ligger på bollen, lagkamraterna och matchen. Adrenalinet ute på plan gör att allt annat slutar vara viktigt för en stund. Mohamed säger att han känner sig levande på ett sätt som är svårt att förklara.
– Jag spelade gatufotboll i Egypten, men hade ingen större erfarenhet innan en man i personalen här på Taberna frågade vad jag ville ha för hobby. Jag svarade fotboll.
Mannen i personalen hade tidigare spelat fotboll i den marockanska ligan. Kväll efter kväll spelade de fotboll tillsammans. Det visade sig att Mohamed hade en fotbollstalang och snabbt började han spela i Norrvalla IF. Men han ville komma ännu högre. Så han började spela i Wasa fotbollsakademi. Han blev snabbt en i laget.
– Jag spelar som mittfältare. Mina styrkor är att jag har kondition, är bra på passningar, kan spela fysiskt och skjuter hårda skott. Mina lagkamrater har ibland fortfarande svårt att tro att jag bara har spelat fotboll i tre år.
Förra året lyckades laget från Wasa Fotbollsakademi ta silver i FM. Mohamed säger att när laget gjorde sina första matcher var det få som trodde på laget. Men deras tränare hejade på dem och trodde på dem. Det blev seger efter seger vilket ledde ända till finalen. Där tog det stopp, vilket först var en besvikelse, säger Mohamed. Laget hade kämpat så hårt bara för att förlora sin sista match.
– Vi var ledsna först över att förlora finalen, men hela vägen hem sjöng vi i bussen. Ingen hade trott på vårt lag och ändå tog vi flera vinster. Jag har ingen aning om hur vi gjorde det, vi bara vann. Jag vet att jag aldrig kommer uppleva samma känsla igen, oberoende av hur det går i kommande säsonger och matcher. Det var en speciell upplevelse.
Vörå kommun uppmärksammade Mohameds framgång i FM genom att ge honom ett idrottsstipendium tidigare i år.
För Mohamed kommer livet fortsätta att handla om fotboll. Han tränar sex dagar i veckan. Personalen på Taberna kör och hämtar honom från träningarna i Vasa. Drömmen är att spela i FM-ligan, men Mohamed har också ett personligt mål.
– Jag vill bli den bästa fotbollsspelaren som jag kan bli. Det finns inte i mina tankar att jag skulle sluta spela.
Artikeln har publicerats i Kommunbladet. Kommunbladet är en tidning som delas ut till alla hushåll i Vörå kommun och ges ut av HSS Media.