Egentligen har jag jobbat som fiskare lite för länge, säger Michael Svanbäck innan han drar i gång båtmotorn i Stråkaviken vid Österö i Maxmo.

Vi ska ut i skärgården för att ta upp strömmingarna som förhoppningsvis fastnat i fällan. Platsen är beprövad; här har folk fiskat strömming i över hundra år.

När han beslutade att bli fiskare på heltid, för ungefär trettio år sedan, började han med tio nät. På den tiden kunde han ligga och vänta på att få stiga upp för att åka ut och vittja näten. I dag är det ett jobb som måste göras, oberoende av väder och vind.

Om han bara slapp koncentrera sig på att fylla i blanketter och göra anmälningar till myndigheterna, skulle fisket fortfarande vara lika roligt.

– I dag är allting så övervakat och det finns en massa regler. Det stjäl lusten.

Det kommer bli en del arbete då fällan släppt, konstaterar Michael Svanbäck.

Lönsamheten är heller inte vad den en gång var. När Svanbäck lade ut nät första gången hade vart och vartannat hushåll i Maxmo skärgård en mink- eller rävfarm. Men i dag är det enbart ett fåtal pälsfarmare kvar i Österbotten, och det finns inte någon ekonomi att transportera fångsten till foderproduktion.

– Fiskbeståndet har minskat med åren, vilket delvis beror på säl och skarv.

Vi sitter tysta i några minuter. När ett flöte uppenbarar sig sänker Svanbäck hastigheten. Han kliver fram i aktern medan vi glider fram de sista metrarna. Det har uppstått ett problem. Fällan har lossnat.

Strömmingsfällan har lossnat från sin plats. Två ankare hade nämligen inte fäst i den hårda sjöbottnen.

– Det verkar som om fällan släppt på två ställen. Ankarna har inte fastnat ordentligt på den hårda bottnen.

Med gemensamma krafter drar vi in fällan. Det är tungt. Jag skojar och säger att han inte behöver något gymkort. Svanbäck skrattar.

– Problemet är bara att det är så intensivt tungt under en kort stund. Om jag hade vetat att vi skulle få så här mycket fisk i dag hade jag tagit med mig min son.

En fiskmås passar på att norpa en strömming.

En och annan strömming flyter upp till ytan. Fiskmåsarna har fått vittring och börjar cirkulera runt oss. De känner igen Svanbäck och brukar komma flygande när de får syn på båten. Plötsligt blir det liv i fällan. Otaliga strömmingar sprattlar vilt. Fiskmåsarna blir minst lika vilda.

Svanbäck uppskattar att det rör sig om ungefär 800 kilo fisk. Men så mycket ska vi inte ta upp. Svanbäck fiskar hållbart; han tar enbart upp det han lovat beställarna. Resten släpper han ut i vattnet igen. Fångsten ligger i tunnor med is, som håller fisken färsk.

Överdriven myndighetsövervakning har gjort att Michael Svanbäck tappat lusten.

– Strömmingar är känsliga; de blir snabbt dåliga om de inte hålls kalla. Ett tecken på att en strömming inte längre är färsk är att den blivit röd kring ögonen eller att ryggen är slapp.

Svanbäck uppskattar att kring 95 procent av fiskarna som släpps ut överlever. Den enes död är den andres bröd. Fiskar som dött i vattnet blir snabbt uppätna av livsglada fiskmåsar som dyker ner med hög hastighet. De sväljer strömmingarna hela.

Michael Svanbäck uppskattar fångsten till 800 kilo. Han tar vad han behöver för dagen och släpper ut resten i vattnet.

Svanbäck lägger ut fällan igen. Fler beställningar väntar så han ska ut på kvällen. Dessutom väntar en del arbete med att reda upp fällan efter att ankarna lossnat.

– Jag och min son har byggt fällan. Det var ett handarbete som pågick i nästan två månader.

Vädret och vinden håller på att vända till det sämre. När båten är förtöjd i hamnen fördelar Svanbäck fisken i lådor med is. Strömmingen i lådorna säljs i mataffärer. Resten av fångsten placeras i strömmingslådan invid fiskhuset i Stråkaviken. Där kan privatpersoner hämta färsk strömming mot betalning. Det är ett koncept som Svanbäck börjat med i år. Svanbäck säljer också fisk på Bromarknaden ute vid Öjskatabron varje helg under sommaren.

– Vi är några personer som brukar sälja under marknaden. Sara Holm, som säljer bakverk, Monica Ek, som säljer ekologiska ägg och lammkött och Gunilla Norrlin från Maxmo hembageri säljer glass.

Fångsten åker ner i en tunna med is.

En och annan bybo passar på att komma och köpa fisk direkt av Svanbäck medan han reder upp.

Även om det är ett tungt och slitsamt liv att jobba som fiskare ser Svanbäck genuint glad ut när han berättar om väder, vind och fångst för byborna. För när det kommer till kritan skulle Svanbäck inte vilja göra något annat.

– Jag tycker om att fiska.

Michael Svanbäck flyttar över dagens fångst i kyllådor. Fisken säljs sedan i mataffärer.

Artikeln har publicerats i Kommunbladet. Kommunbladet är en tidning som delas ut till alla hushåll i Vörå kommun och ges ut av HSS Media.