Framtidens cancermedicin skymtar vid horisonten. Forskare i Sverige och Frankrike har knäckt koden till den mest aggressiva hjärntumören glioblastom. Djurförsök visar att den kan stoppas och försvinna utan att komma tillbaka. En revolutionerande upptäckt.
Genombrottet gjordes för något år sedan när forskare lyckades ta fram en molekyl som blockerar cancercellernas spridning och stressar ihjäl tumören. Metoden fungerar också på andra cancerformer som sprider sig, metastaserar, till hjärnan.
Det handlar om en molekyl som ett svenskt-franskt forskarteam tagit fram. Forskarna kallar molekylen Z4P. Den blockerar en av mekanismerna som reglerar proteinproduktionen i en cancercell och får den att dö av sig själv.
Prekliniska försök med möss visar att metoden fungerar.
– Det ser mycket lovande och hoppfullt ut. Vårt mål är att patienter ska behandlas och kunna botas inom några år, säger projektledaren Leif Eriksson.
Eriksson är professor i fysikalisk kemi och leder forskarteamet vid universitetet i Göteborg som samarbetar med professor Eric Chevet vid forskningsinstitutet Inserm i Rennes i västra Frankrike.
Efter sju års intensivt forskningsarbete har de lyckats knäcka koden till hur den mest aggressiva hjärntumören beter sig, växer och sprids.
Det finns olika typer av hjärntumörer men ungefär 15 procent av dem är glioblastom. Man räknar med att 3–4 personer per 100 000 invånare drabbas.
De växer oftast väldigt fort men kan ta tid innan de upptäcks.
Eriksson förklarar symtomen.
– Man har kanske återkommande huvudvärk eller lite yrsel under en längre tid innan man till slut tänker att det här är allvarligt. Man kanske får ett epileptiskt anfall eller börjar ramla mycket innan man söker vård men då har tumören redan hunnit växa ganska mycket. Ett av de större problemen är att den har vuxit så pass mycket att den blir svår att behandla.
– Utan behandling brukar patienter överleva bara 2–3 månader efter att man har upptäckt den, säger Eriksson.
Hjärntumörer behandlas vanligen med kirurgi där man skär bort så mycket som möjligt utan att skada friska områden i hjärnan samt med strålbehandling och cytostatika, cellgifter.
– Med den behandlingen överlever patienten i genomsnitt 15 månader. Endast ungefär en procent lever i tio år. Tyvärr är det en väldigt dyster prognos.
Det är just aggressiviteten, det snabba förloppet och den dåliga prognosen som har fått Eriksson och hans team att söka ett botemedel.
Eriksson poängterar att alla tumörer kan behandlas men utgången beror på var de sitter, hur stora de är och hur mycket man kan behandla. Ett stort problem är att man inte kommer åt allt.
– Efter ett antal månader kommer tumören ofta tillbaka. Då har den ofta också spridit sig så att den kan vara omöjlig att behandla med kirurgi. Den kan också ha blivit motståndskraftig mot cytostatika. Det är sista droppen för patienten, säger Eriksson.
Det finns en tilläggsbehandling som elektroterapi, optune, som kommer mer och mer. Den beskrivs som en badmössa med elektroder. Den har ett lågt elektriskt fält som ska hålla tumörtillväxten i schack. Patienten har mössan på sig hela tiden ett antal månader.
När forskarna började studera hjärntumörer upptäckte de att cancercellerna lever i en väldigt stressad tillvaro. De identifierade ett visst protein och en viss signalväg som var kraftigt påslagen i många aggressiva cancerceller.
För att överleva stressen använder cancercellerna olika försvarsmekanismer så att de kan fortsätta bilda massor av protein som de behöver för att leva, växa, dela på sig och sprida sig i hjärnan.
Forskarna undersökte om de skulle kunna angripa cancercellerna genom att påverka stresshanteringen.
– Vår forskning har handlat väldigt mycket om att förstå hur proteiner ser ut och hur de fungerar, säger Eriksson.
För ungefär sju år sedan bildade de ett EU-konsortium, ett så kallat Marie Curie-doktorandnätverk, med fokus på det protein som känner av cancercellens stress.
– Vi började med datorberäkningar och sökte i stora databaser efter en molekyl som skulle kunna stoppa det proteinet från att skicka signalen vidare och då sätta igång stresshanteringen.
Med hjälp av superdatorer och avancerade simuleringar tog forskarna fram en variant av en molekyl. Deras första kandidat, som de kallar Z4, såg väldigt bra ut. Men den kunde inte ta sig igenom den så kallade blod-hjärnbarriären för att nå hjärnan. Det är en viktig mekanisk barriär som skyddar hjärnan och förhindrar att oönskade celler och molekyler tar sig in i den. Det har alltså inte gått som på räls.
Forskarna skapade en massa olika varianter av molekylen och undersökte vilken av dem som hade rätt egenskaper för att nå hjärnan. Då hittade de molekylen Z4P. Bingo!
– Från att vi började nosa på det här proteinet tills vi hade Z4P tog det ungefär sju år, säger Eriksson.
Tester på möss har nu visat att hjärntumören försvinner när den behandlas med den nya molekylen tillsammans med en liten mängd cytostatika.
– Tumören var helt borta och det fantastiska är att den inte kom tillbaka. Mössen var helt friska under resten av sina liv, säger Eriksson.
Hos mössen som fick enbart kemoterapi försvann tumören mer eller mindre, men efter några månader kom den tillbaka med full kraft, precis som hos människor.
En annan överraskning var att den nya behandlingen inte gav några biverkningar.
– Vi såg inga förändringar i beteendet eller i hungern. Mössen åt precis som normalt och visade inga förändringar i levern.
Att det inte uppstår nämnvärda biverkningar förklarar Eriksson med att en frisk cell inte är stressad och alltså inte använder sig av målproteinet i samma utsträckning. Det är alltså bara dom stressade cancercellerna som blir känsliga för cytostatikan. Då räcker det dessutom med en lägre dos cellgift för att få samma effekt, vilket är bra för patienten.
Djurförsöken gjordes i huvudsak under pandemin i Frankrike där det mesta var stängt men de fick tillstånd att titta till djuren och experimenten.
Nu arbetar forskarna med nästa fas och tar fram nya molekylversioner som passar större djur och fullvuxna människor.
– Det har gått väldigt bra. Nu har vi molekyler som på egen hand är lika effektiva som kemoterapi men utan biverkningar.
– Vårt mål är att kunna ge den nya substansen som ett piller åt patienter men före det måste substansen testas på större djur, oftast hund, och utvecklas för att passa människor, säger Eriksson.
Optimeringen, alltså att till exempel hitta bästa möjliga dos och behandlingstid, pågår dels i Göteborg i Erikssons datorer och dels tillsammans med gruppen i Frankrike.
Eriksson tror att det tar 3–5 år innan behandlingen kan testas på patienter. Till det behövs mera finansiering.
– Vi vet vad vi ska göra och hur vi ska göra men vi behöver pengar. För att komma hela vägen till kliniska studier på patienter behöver vi 4–5 miljoner euro, säger Eriksson.
Han hoppas på investerare, stiftelser och på EU-fonder.
– Eftersom vår forskning handlar om en dödlig tumör tror jag det går fortare när vi väl kommer till kliniska försök. Det finns ett skriande behov av bättre behandling för aggressiv cancer.
Nästan varje dag får han mejl från patienter, anhöriga eller läkare som undrar när behandlingen kan börja användas.
Det finns en till nyhet i deras forskning.
De har nämligen också testat behandlingen på andra aggressiva cancerformer som sprider sig till hjärnan. Ungefär 20 procent av alla cancerformer metastaserar och tar sig in i hjärnan.
– Vi har kommit längst med glioblastom men förhoppningsvis kan vi också testa vår substans på patienter med andra aggressiva cancerformer. De första djurförsöken pågår. Det här finns alltså med i pipelinen.
Eriksson nämner som exempel cancer i bukspottskörteln, trippelnegativ bröstcancer och en viss typ av lungcancer. De vet att de kan komma åt signalvägen och stoppa cancern.
– Vi är väldigt förhoppningsfulla att det här ska gå hela vägen. Vi tycker ju själva att det borde finnas finansiellt intresse så vi kommer vidare. Min förhoppning är att så många som möjligt ska få ta del av det här så fort som möjligt.
Eriksson och hans teams forskning har presenterats i den vetenskapliga tidskriften iScience 2023.