När den första pjäsen spelades vid Kyroboas, var det få som trodde att teatern skulle ha en framtid. Roland Engström, ordförande för Oravais teater, sa att några gjorde sig lite lustiga och sa att området skulle vara igenväxt inom tio år.

Men så fel de hade. Sedan starten har det spelats teater i 38 år vid Kyroboas. Föreningen lever och mår bra.

–Föreningen har överlevt och utvecklats tack vare engagerade människor genom alla år, säger Engström.

Medlemmarna är entusiastiska och vill fortsätta att utveckla området, som gett medlemmarna så många fina minnen och anekdoter.

– Det är något speciellt med hela Kyroboas. Det är ett väldigt fint ställe, säger Daniel Bärg, som varit en återkommande aktör sedan första pjäsen "Glöd i härdarna".

– Vid Kyroboas finns så många fina människor, säger Engström.

– Men det finns lite för mycket myror, säger Elis Backa, 8 år.

Daniel Bärg och sonen Elis Backa trivs vid Kyroboas.

Elis Backas kommentar fyller Årvasgården med skratt. Engström säger att de yngre aktörerna, som Elis, tillför en energi och glädje hos de som medverkat länge i teatern.

– Elis har ständigt bråttom. Han kan inte gå, utan springer fram.

Medlemmarna har samlats för att göra de sista förberedelserna inför "Bladis pojkan", som Erik Kiviniemi sätter upp i Årvasgården. Intäkterna från föreställningarna kommer oavkortat att gå till att säkerställa föreningens framtid.

Erik Kiviniemi och Roland Engström under en övning inför nypremiären av Bladis pojkar i Årvasgården.

– Vi drömmer om en ny vridläktare. Det börjar vara dags att förnya den. Samtidigt har vi planer på att förnya ljudsystemet, säger Engström.

När den nuvarande läktaren byggdes gick privatpersoner i borgen. En av dem var Erik Kiviniemi.

– I efterhand är det ingenting jag rekommenderar, säger Kiviniemi och skrattar.

Genom "Bladis Pojkan" upplever Kiviniemi att cirkeln är sluten. Precis som han var med och bidrog till den nuvarande vridläktaren, är han nu med och bidrar till en ny läktare.

– Det är fint att det finns en ny generation som tagit över Oravais teater, säger Kiviniemi, som tillbringat 14 somrar vid Kyroboas sedan starten 1986.

Oravais teater har också andra planer. Engström säger att föreningen bland annat planerar att förbättra parkeringen, renovera Staffansstugan för att få mer lämpliga utrymmen för klädförråd och förbättra kaffeserveringen.

– Vi planerar också att förbättra biljettkassan och muddra i ån. Fönstren på kvarnen behöver bytas och fasaden målas, säger Engström.

Elis Backa vet vad han har på sin önskelista.

– Jag skulle vilja att det gick att stänga dörren till sorkstugan.

Roland Engström är ordförande för Oravais teater.

Sorkstugan är aktörernas paus stuga. För tillfället går dörren inte att stänga helt och hållet. Det irriterar Elis en aning. Engström skrattar och säger att dörren ska fixas. Elis lämnar Årvasgården med språng. Han ska på sin karateträning.

Föreningen har också visioner om att bredda verksamheten vid Kyroboas. Medlemmarna vill utreda om det är möjligt att öppna upp för andra föreningar, musiker och andra som är intresserade av att använda området.

Under Svenska Österbottens Ungdomsförbunds (SÖU) Johannesgala korades Oravais teater till årets förening i Österbotten.

– Det var jättefint att vi fick ta emot utmärkelsen, säger Engström.

– Det var ett bevis på att allting inte behöver vara mitt i centrum för att det ska lyckas, säger Daniel Bärg.

Att 6700 personer såg årets pjäs "Skinnprinsen" bevisar att man också på mindre orter kan lyckas, bara viljan, glöden och glädjen finns. Skinnprinsen sätts upp kommande sommar igen.

Erik Kiviniemi gick i borgen då Oravais teater byggde vridläktaren vid Kyroboas 1991. Nu då en nu vridläktare planeras sätter han upp pjäsen Bladis pojkan. Intäkterna från föreställningarna går oavkortat till Oravais teater..

Artikeln har publicerats i Kommunbladet. Kommunbladet är en tidning som delas ut till alla hushåll i Vörå kommun och ges ut av Bonnier News Finland.

I Kommunbladets decembernummer ingår en intervju med Moa Gammelgård som utsågs till årets ungdom på Johannesgalan.