– Jag hade tänkt skriva om något bredare ämne, som hela gymnasietiden. Men så kom inspirationen plötsligt. Jag tänkte att det skulle kunna bli ganska bra att skriva om körprovet. Det var jättejobbigt.
Lena skrev ner ett utkast mitt i natten. Sedan lät hon texten vila i några veckor. Temat är taget direkt ur det egna livet. Hon var tvungen att köra upp fyra gånger innan hon äntligen lyckades.
– Trafiken är ett system som bygger på mycket samarbete. Från första början var jag rädd att göra misstag. Det kändes som att minsta lilla grej skulle förstöra allt.
I texten gestaltas den enorma lättnaden över att äntligen bli godkänd.
– Jag blev alldeles tårögd av glädje när jag fick veta att jag blivit godkänd. Mamma väntade på parkeringen, men eftersom jag hade munskydd såg hon inte först om jag var glad eller ledsen. Efter uppkörningen var jag så slutkörd av stressen att mamma fick köra hem, säger Lena.
Utdrag ur "Körprovet":
Jag kör som under hypnos, och innan jag vet ordet av kan jag skymta skylten till besiktningsstationen. Jag får instruktionen om att svänga in på parkeringen, och till skillnad från både förra provet och provet innan gör jag det med en lätt känsla i bröstet. Den varar dock inte länge.
Utan förvarning svänger en annan bil ut framför mig. Jag ställer mig på bromsen, men i hastigheten glömmer jag bort kopplingen och allt annat som har med vettig körning att göra. Bilen hostar till och stannar. Jag känner tårarna svida bakom ögonlocken. Det tar ett tag innan jag märker att övervakaren pratar med mig.
Det är inte enda gången Lena har fått en idé mitt i natten. Ofta somnar hon tidigt, men de gånger hon inte kan sova flödar tankarna i huvudet.
– Jag brukar skriva ner dem direkt. I det skedet bryr jag mig inte om att skriva korrekt grammatik. Känslorna kommer fram på nätterna. Det är som att alla filter försvinner.
Sedan brukar hon låta texten vara en stund.
– Då jag öppnar den ursprungliga versionen i en flik på datorn skriver jag en putsad version i en annan flik. Då ser jag saker jag inte lade märke till tidigare. Den här delen av skrivprocessen är ganska snabb.
Lena flyttade till Åbo tidigare i höst. Hon trivs bra med det hon studerar, men märker redan att hon saknar sådant som finns i Österbotten.
– Jag studerar miljö- och marinbiologi eftersom naturen, miljön och klimatförändringen är ämnen jag brinner för. Men jag saknar att vara nära familjen och våra djur. Det känns nästan lite isolerat att bo i en så här pass mycket större stad.
Hemma i Terjärv har familjen hund, katt, höns och får. Däremot saknar hon inte avstånden i Österbotten.
– Här i Åbo är det nära till allt. Om jag vill besöka biblioteket kan jag bara gå dit utan att behöva cykla tio kilometer eller låna mammas bil.
Körkortet är som ett steg ut i vuxenlivet. En konkret biljett till någon slags frihet.
– I somras passade jag på att köra en hel del hemma i Österbotten. Varje gång mina kusiner behövde skjuts så erbjöd jag mig. Men här i Åbo har jag ingen bil.
Skriver du ofta på fritiden?
– Jag tycker om att skriva små berättelser bara för mig själv. Jag skriver inte direkt dagbok, men ibland skriver jag ner starka känslor efter en händelse. Då tar jag fram ett block och skriver av mig lite.
Här kan du läsa "Körprovet" av Lena Grönqvist.