Kan man jämföra ett långvarigt förhållande med att ömsa hud? Efter en tid har alla celler bytts ut men kärleken finns ändå kvar. Eller är det längre samma kärlek?
Förra veckan svarade filosofen Camilla Kronqvist på en fråga från Tea som levt i ett förhållande i tjugo år. Tea upplever att hon och hennes partner inte längre har något gemensamt liv. Attraktionskraften är också borta.
Camilla använder metaforen att vi bygger ett bo för kärleken då vi skapar former för den, till exempel ett gemensamt hem. Kärleken behöver former för att kunna existera. Samtidigt kan det leda till att vi börjar ta själva innehållet för given.
– Man kan inte ta kärlek för given. I vårt sätt att ge den en form kan den hållas levande eller så inte. Det är en konstant formgivningsprocess: Vad betyder kärlek när formerna har förändrats?
Camilla svarar också på en annan läsar- och lyssnarfråga: Måste man alltid ha ett förhållande? Räcker det inte med att vara singel?
– Finns det en benägenhet att framställa kärleksrelationen som den viktigaste och mest värdefulla formen av relation som vi kan ha för att ha ett lyckligt liv i vårt samhälle? Ja, eller den har i varje fall funnits. Samtidigt beror svaret på vem du frågar och hur de har byggt upp sina livsprojekt.
Camilla är tveksam till att tänka på kärleksförhållanden som medlet för att uppnå ett lyckat liv. Hon föreslår att vi i stället frågar oss om vi tycker att det är viktigt med en kärleksrelation överlag.
– Den hör ihop med vår syn på livet. Det finns inte bara en väg till ett lyckligt liv.
Du kan lyssna på podden via vår poddsajt, Apple podcasts och Spotify.