Ellen Haakana började jobba med texten ungefär en och en halv månad före deadline. Först hade hon tänkt skriva en novell, men i stället landade skrivprocessen i teatermanuset "Hörs jag?".
– Jag satte ner väldigt mycket tid på mitt bidrag, så det känns roligt att det gav resultat, säger Ellen.
Pjäsen innehåller allt från en töntig vikarie till familjeproblem och pandemin. Pjäsen utspelar sig nämligen under en distanslektion på högstadiet.
– Mickar som är avstängda, presentationer som inte syns ... Det finns många exempel tagna ur verkliga livet. Jag var själv en av dem som var jätteglad att få komma tillbaka till skolan. Jag tyckte verkligen inte om att vara på distans.
Ellen har hållit på med teater i sju år. Hon glömmer aldrig sin första roll: lillasyster Ida i "Emil i Lönneberga" på Raseborgs sommarteater.
– Det kändes stort, spännande och nytt. Jag var åtta år när jag fick rollen och nio då vi framträdde med den under sommaren.
Det här är ändå första gången hon skriver en pjäs själv.
– Jag har varit med när vi skrivit pjäser i skolan, men det här är första gången jag skriver helt själv.
Hur gick du till väga?
– Jag hade först skrivit en version som jag sedan tittade igenom tillsammans med en kompis. Jag kände att något fattades.
Hon lät texten vila lite. Bearbetade. Bollade med vänner hur de upplevt distansundervisningen. Skrev en ny version. Och småningom växte pjäsen fram.
– Folk har mått så olika under den här tiden. Jag ville att också det skulle framkomma i pjäsen. Därför satte jag till en tvist med en person som hade det riktigt jobbigt hemma.
Skrivtävlingens form och genre var fri. Det övergripande temat var "Ung 2021".
Hur kom du på idén att skriva en pjäs?
– Det var under en teaterövning. Jag tror inte att någon i Finland tidigare har skrivit en pjäs om en distanslektion. Jag tyckte det kunde vara kul att gestalta på en scen.
Utdrag ur "Hörs jag?"
På en scenen syns elva bord med stolar. Ovanför varje bord finns en lampa som för tillfället är släckt. Calle, David, Ella, Ida, Jesper, Kasper, Tobias, Åsa och Runeberg kommer in en efter en med datorer i händerna. De sätter framför varsitt bord och öppnar datorn. Alla trycker på musen och ett pling hörs. En lampa tänds ovanför Runeberg.
Runeberg:
– God dag! Jag är Johanna K Runeberg och jag vikarierar för Maria i elevhandledning i dag. Och jo, (stolt) jag är släkt med Johan Ludvig Runeberg, alltså nationalskalden. Han som skrev Fänriks Ståls sägner. Ni vet
”Sven Dufvas fader var sergeant, avdankad, arm och grå
Var med år åttiåtta ren och var ren gammal då
Nu bodde på sin torva han och fick sitt bröd av den
Och hade kring sig nio barn, och yngst bland dem var Sven.”
Eleverna tittar sig förvirrat omkring.
Runeberg:
– Inte då. Vi tar ett namnupprop så vet vi vem som är här. Calle?
Calles lampa tänds.
Calle (sömnigt):
– Jo.
[...]
Runeberg talar men inget hörs.
Runeberg:
– Oj, jag hade micken på mute! Ella?
Förutom att spela teater är Ellen ledare för en scoutpatrull. Hon tycker också om promenader, musik, sång och dans. På helgerna blir det ofta mycket skrivande.
– Det har en tendens att bli sena skrivkvällar på helgerna. Jag har säkert tio påbörjade projekt, men inget som jag avslutat. Om det skulle bli klart blir det någon form av roman.
I framtiden kan hon se sig själv både som skådespelare och manusskribent.
– Det skulle vara kul att både skriva och regissera. Men främst har jag sett mig som skådespelare. Jag älskar musikaler och jag drömmer om att vara med i en produktion av Chess. Den är så fascinerande.
Vad är det med teater som lockar?
– Jag är omgiven av underbara människor. Det är gemenskapen som fått mig att fortsätta även de gånger det varit svårt. Det är något med teaterkonsten som fascinerar och attraherar.
Kan du ge några skrivtips?
– Du kan alltid ändra texten om du vill. Det viktigaste är att komma i gång. Skriv om något som intresserar dig och som du kan sätta dig in i. Då kommer skrivandet bli ett nöje.
Klicka här för att läsa vinnarbidraget "Hörs jag?".